Swedish medieval armour terminology

Svenska medeltida termer för rustningar

Inom rustningsterminologi såväl som kläder från medeltid råder ibland stor förvirring. Engelska och franska termer samsas tillsammans med lokala termer och latin. Dessutom används termer från hela medeltiden och under 500 år ändrades både rustning och termer. Skillnader i rustning som var uppenbara för dem har gått förlorade för oss. Vi har nu föga aning vad som skiljer en aketon från en gambeson. Nya tolkningar har gjorts som vissa använder sig av, vissa inte. Inom Albrechts Bössor försöker vi värna om den svenska medeltida terminologin och letar med ljus och lykta efter samtida termer. Här följer en liten sammanfattning av något vi funnit.

Tygh

Den medeltida benämningen för krigsmateriel var Tygh, något som i viss mån även gäller även idag. De som gjort värnplikt vet att tygförrådet är det som man hämtar sina vapen ifrån. Detta används i Erikskrönikan ’ok redde sik tha wapn ok tyghe’ på sidan 30.

Pekkilhuvva

pekkilhuva_01

Vanligen kallad bascinet. 1350 säljer en viss Niklas Pekkilhuva jord i Kalmar. Hans vapen visar en bascinet med fjällanventail (Raneke, sidan 593).

Även kung Magnus Eriksson var stolt ägare till ” jtem vnam pekkelhwæ. cum slappor.”

Slappor

Uttrycket ’Slappor’ är till viss del höljt i dunkel, men det är mycket sannolikt rör det sig om någon form av skydd för halsen, så som en ringkrage hängande från en hjälm (en så kallad aventail) eller en lös halskrage av läder, tyg, ringbrynja eller lameller.

Plata

plata_01

En rustning för bålen bestående av stål- eller järnplattor nitade på insidan av läder eller tyg. Även kallad coat of plates, Visbyharnesk eller överdragsrustning. Erikskrönikan nämner dessa många gånger: ”mahrg plata bleff ther ospent” (sidan 57), “hielma plator och panzere” (sidan 30), ”min hielm min brynia ok min plata” (sidan 37), ”harnisk plator ok anat meer” (sidan 106) för att nämna några exempel. Även Kung magnus hade en, fast han hade glömt den i Norge: ”et vna platæ remansit in akersborgh.”

Panzar

panzar_01

En tygrustning, att ha under annan rustning eller för sig själv. Kallas annars gambeson eller aketon. Erikskrönikan kallar den panzar eller panzare; “hielma plator och panzere” (sidan 30). Att den nämns tillsammans med platan visar att den inte bara är ’ett pansar’ utan något speciellt sådant. Under denna tid används bara plata, brynja och tygrustningar vad man vet. Kung Magnus Eriksson hade förutom ovan nämnda rustningstyper ”jtem vnum panzer”. Ett senare omnämnade av panzare finns i Stockholms tänkebok från 1400-talet.

Kittelhatt/Järnhatt

kittelhatt_01

Det finns många omnämnanden om denna hjälm som i olika former lever kvar än idag. Järnhatten var mycket vanlig och kan enklast beskrivas som en järnkalott med brätte. Järnhatten är den hjälm de medeltida landslagarna säger att folkuppbådet skall ha.

Muzza

ringbrynjehuva_01

Den vanligaste tolkningen av muzza eller muza är att det rör sig om en ringbrynjehuva, en huva av ringbrynja som vanligtvis bärs under en annan hjälm. Det påminner mycket om hur “mössa” stavas under 1300-tal i olika dokument. Muzzan var en del av den rustning folkuppbådet skulle ha. En riddare vid namn Anders testamenterar 1299 även sin ”cum sella muzam cum plata” Senare skall hans ”armatorum” (rustning) säljas för att ge pengarna till hans biktfar. Muzam var alltså inte del av rustningen, som troligen var en ringbrynja vid denna tid.

Brynia/Malia/malioharnisk

brynja_01

Ringpansar, ringbrynja. Ordet nämns ofta i källorna, till exempel i Erikskrönikan: ”min hielm min brynia ok min plata” (sidan 37), i Karl Magnus (sidan 255) ”oc före han i twa brynior” eller i Riddar Ivan – Lejonriddaren (sidan 50) “brynior ok hiälma the sunder slitu”. Rustningstypen benämns malioharnisk i ett brev från 1408: ”för en fating och ena plato och för ett malaharnisk, som han hadhe lanth wårom fadher”

Kung Magnus ägde även ”jtem I. par maliotygh ” och ”I. par maliohuso”.

Harnisk

harnisk_02

Harnisk är ett något luddigt uttryck. I Erikskrönikan talar man om ”harnisk plator ok anat meer” (sidan 106), ”man saa ther margt eth harnisk blangt” (sidan 117), något som antyder att ett harnisk var gjort av (putsad metall). Kanske rör det sig om tidiga plåtrustningar för bålen. Ordet kopplas också samman med andra rustningsdelar. I Raven von Barnekows räkenskaper för Nyköpingshus står att Kung Albrecht köper ’benharnesk’ för 4 öre. Kanske är det så att harnisk är en samlingsterm för rustningsdelar i plåt? Detta motsäges av termen Malaharnisk (mala/malia/malja, ring) som nämns i ett brev. Kanske är det bara ett allmänt ord för rustning.

Andra termer

Kopartygh – Hästrustning
Tasteer – Stjärn, skydd för hästens huvud

Båda dessa enligt tolkningar är gjorda av Sven-Bertil Jansson. Han tolkar passagen på sidan 106 i Erikskrönikan. Dessutom nämns begreppen i ovan nämnde riddar Anders testamente: ”confero dextrarium meum cum cuparthyr taster”.

Undersökningsunderlag

Svenskt diplomatarium
Danskt Diplomatarium
Medeltida romaner 1300-tal
Erikskrönikan
Ivan Lejonriddaren
Karl Magnus
Flores ok Blanzeflor
Medeltida dokument 1300-tal
Raven von Barnekows räkenskaper för Nyköpings Fögderi
Om Koningx Styrilsi
Magnus Erikssons Landslag

Övrigt
Raneke/Svenska Medeltidsvapen III
Kung Magnus boupteckning för Bohus slott
Karl Magnus, en roman från sent 1300-tal
Ivan Lejonriddaren

Den här artikeln, skriven av Johan Käll, var tidigare publicerad på vår gamla hemsida i annan version.

The reconstruction of a 14:th century gauntlet

Handske01

This is a short text about reconstructing a type: 1 gauntlet of the Visby massgrave findings. It is not an exact copy, but a reconstruction of a gauntlet ‘of that type’. Only the right hand gauntlet was found, but Thordeman nevertheless describes it as follows: “All plates have rivets on the outside and were, consequently, fastened to a covering”, which means that all the plates where covered by leather or cloth. Some other gloves in the excavation was thought to have parts covered by leather/cloth and parts riveted onto the leather/cloth. This is not specific to these excavations and other gloves have been found where this has been the case.

Handske02

Schematic drawing of the gauntlet in question

The reconstruction misses the buckle and has some fancy looking cosmetical plates to some rivets. Also there was no cuff found close to this gauntlet. This can mean that it had no cuff, that the cuff was of a material that perished or that it has gotten lost along with part of one finger. The small strip at the wrist Thordeman thinks “It is possible that they form the transition to a cuff, if such existed. They may also concievably have formed the stiffening of a small cuff.”

I have opted to make them the transition to a cuff and have chosen a stiff full metal cuff as the one found on gauntlet no 10. riveted to the inside of the leather.

Handske03

Other cuffs of leather, probably with metal reinforcements, from a 1340’s manuscript

The making of the glove was done by firstly getting an inner ‘lining glove’. Thordeman doesn’t think metal was carried next to the skin and I agree. After this an outer glove was made in thicker cowhide. A glove corresponding to the outer part of the inner glove was cut out, leaving the palm free. This was then made soft by soaking in oil (normal run of the mill olive oil). After this the plates was riveted into the outer glove, making sure they could move over each other in the joints. After this was done, the outer layer (with the riveted in metal plates) was sewn onto the inner glove.

Handske04

The thumb of the glove showing the yellow felt lining between the gloves

To get a little padding a layer of felt was put between the layers. This is really good, because they might be a tad uncomfortable without. The cuff was left unlined though.The round decorations was put on to give them a more fancy look. That is also why I opted for brass rivets. The original have iron rivets all over.

Handske05

The finished glove, a little beaten up and dirty after some seasons on the battlefield

So… How do they work? They do not have the same flexibility as gauntlets having the plates riveted to the outside. The outer leather doesn’t let the plates move so well and they can feel a bit sluggish in response. On the other hand they don’t crave as much polishing as all parts are covered. Also I used way to small rivet heads and they have eaten through the leather on several places.

This article, written by Johan Käll, was previously published on our old webpage.